...vill jag önska alla som kommer in å läser min blogg, ni är världens bästa bloggvänner! En stor kram till er, vänner som o-vänner  

...kommer jag att berätta om denna gången. Men först detta...

Ser ni den stora glasdörren? Vad tror ni jag gjorde med den? Jo, självklart springer jag rakt in i glasdörr"väggen" så det kvittrar vackert i huvudet, aj satan vad ont det gjorde!  

Här inne förvarades mitt pass tillsammans med den där otroligt viktiga vita lappen Är så stolt över mig själv att lyckades hålla reda på den    

Tänk att jag för en gångs skull lyckas hålla reda på nåt. Det är nu dax att resa hem, öppnar safety box & passet check, vita-lappen check, det trodde du inte va?! HA, ibland kan till och med en sån som jag överraska  

Det är med sorg i hjärtat som jag lämnar detta fantastiska land! Kommer till flygplatsen & micke checkar in, Nina checkar in. Pass check, vit-lapp....BORTA! F´låt, ni hade rätt hela tiden, jag kan visst inte hålla reda på nåt. Hade den ju för en timme sedan! Får panik, letar febrilt igenom hela väskan, ingen lapp. Uppgivet sätter jag mig ner på golvet, sliter ut allt jag har i väskan. Människorna kliver runt mig som om jag vore en psyko. Alla mina saker ligger nu utspridda över golvet, över allt. Vänder upp & ner på väskfan ingen lapp. -Hallå, det är bara en lapp, ge mig en ny, ska det vara så svårt. Ååå det var det, ingen ny lapp går att uppbringa -Men herre guuu skall det vara så svårt att ha ett gäng lappar liggandes i avgångshallen?! Sitter på golvet går igenom väskan igen o igen o igen. Tittar på botten av väskan & den har en sån där dubbelbotten som har en skiva. Drar upp skivan, voila där låg den lilla lapp rackarn......snipp snapp snut så var den här resan slut.  

Tack alla raringar som följt med mig på min galna men fantastiska resa. Detta är EN av raden galna resor. Hit in tills har jag inte åkt utomlands en enda gång utan en galen händelse!

...och i kväll blir det ett lugnt inlägg med bara bilder   ni måste ju få hämta andan lite också.

Vyn från en av restaurangerna

Rock River Pool

Rock River Pool från andra hållet 

Utsikten ifrån restaurangen  Foajé restaurante  Nusa Dua Beach (tänk er, vi hade en privat strand!)     

Trappa upp till en av barerna

Här övade man dykning  

Poolbaren  

Spaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa so nice!  Tropiska vägen ner till Beachen   

...here I come  Kan ni fatta, jag är framme! Lyckan är total   

-Taaaaxiiii.... Please take us to Grand Hyatt hotell in Nusa Dua   Chauffören visslar till & trampar sedan på gasen, swosch. Nu börjar vi faktiskt närma oss målet, härligt.

Helt plötsligt är vi Där med stort D, fatta sanningen FRAMME! 

Å vilken entré dem hade, så läcker, jag häpnade av allt vackert!     Checkar in & jag får nyckeln till hotellrummet (incheckningen är också en story, men den ooorkar jag inte ta, om ni förstår vad jag menar). Kommen in i drömmarnas land & känner att nu måste jag sova, jag orkar inte en minut till   En liiiten stund bara, innan det är dax att gå till Amfiteatern kl 19:00. När jag skall gå & lägga mig, ser att det ligger ett brev på sängen. Vad i hela friden är detta?! FBI??!! Nä nu jäklar får det vara nog, jag pallar inte mer skit, låt mig va!

Början på brevet var oerhört trovärdigt, hade dem som utövade detta Practical Joke, fortsatt i samma seriösa stil hela vägen igenom, då hade jag gått på det, klockrent. Det var tur att dem spårade ur, jag hade garanterat hamnat på hospitalet annars  Färdig vilad & är nu på väg till Amfiteatern, då jag helt plötsligt hör någon ropa mitt namn -Niiiiiiiiiiinaaaaaaaa!! Fan fan jag hade ju tänkt smyga in på amfiteatern så att inte någon skulle se mig & börja ställa några konstiga frågor -Hej Cissi   

-Ååååå Nina hur mår du? Vi har varit såååå oroliga! Alla har frågat efter dig å när du inte kom upp på podiet på invigningen förklarade jag att du låg på hotellrummet med migrän, vet ju att du brukar ha det, din stackare.

YES hon vet inget. -Jag mår lite bättre nu, storljög jag  Ingen visst nåt, i såna här lägen ser jag verkligen livet ifrån den ljusa sidan, jag klarade mig! Sällskapade med Cissi ner till Amfiteatern & jag sa att jag ville sitta lite för mig själv ifall att jag var tvungen att gå hem igen, hon förstod (hon vet allt idag).     

Blir kungligt road, men jag orkar inte hålla mina ögon öppna, jag måste tillbaka till hotellet, NU! Går o går o går o går.....jag har gått vilse. Hittar helt enkelt inte tillbaka, buuuuääääääää    Kommer inte ihåg hur länge jag irrade runt, det var länge å det var sent, men jag kom tillrätta, trött utsliten å inte riktigt lika tuff längre.....

...vi har nu kommit så långt i berättelsen att vi sitter på planet, mot Thailand  

Fantastiskt stort plan, som bjöd på mycket plats för benen, otroligt trevlig kabinpersonal, vilken service å omhändertagande jag fick, kändes mycket lyxigt. Som jag njöt, behövde detta efter allt

God mat o riktiga bestick! Vi fick färsk Orkidée   Mycket stor plats för benen   

Härligt nu har jag kommit en bra bit på väg. Mellan landning i Bangkok, mot nästa incheckning. Lämnar fram passet, bzzz bzzzz bzzzzz bzzzz bzzzz  

bzzz bzzz det var ett fasligt surrande på folket innanför disken. Kvinnan som tog mitt pass, lämnade över det till en herre, som sen lämnade över det till en annan kvinna å alla vänder sig om & tittar på mig. Blir gransakd från topp till tå. En plockar upp luren & ringer ett samtal. Hallå, vad är det som händer?!

-Hi, sorry for taking so long. You see, you have caused us very much trouble, and you are wanted here in Thailand. We did just call the Police. Wait here, they will come and get you.

-WHAAAAT!!  

Å mycket riktigt, där kommer lagens långa arm. Drar iväg med mig & jag trodde jag skulle kissa på mig av rädsla, varför åkte jag hit!! Jag kommer att hamna i fängelse, tyna bort, ingen saknar mig, äta kakerlackor hela dagarna för att få i mig protein (min fantasi är det då rakt inget fel på). Står helt plötsligt framför en disk. Polisens uppgift var att föra mig från A till B för att sedan stå & bevaka mig tills jag klev på planet Inte ett dugg pinsamt, nej då! Å ingen undrade varför jag sitter där med farbror haffa, oooo nej!  

Kliver på planet & nu äntligen bara 6 tim kvar, sen är jag framme. Bali here I come   Mot slutet av flygningen får jag ett vitt litet papper som skall fyllas i med alle handa uppgifter: Passnummer, kön, namn, adress & varför jag besöker landet etc etc. Denna lilla lapp var myckt viktig & den måste finnas med på utresan, så den placerade jag så fint i mitt pass, just för att den inte skulle komma bort.

Yes yes yes yes FRAMME   Denpasar Airport (Det är nu onsdag å klockan är runt 17-18).

...nu är det uppsägningar IIIIGEN! Många kollegor har nu fått avgångs erbjudande, det är riktigt jobbigt, fiiiiiiiii faaaaaaaan    

Ja, jag är kvar denna gången också...........

...på en skala mellan 1-10? Jag har fått för mig att jag skall lägga om mitt golv i sovrummet (ja alldeles själv). Bara jag tänker tanken, undrar jag instinktivt, hur många fingrar kommer jag att förlora? Vad kommer att gå sönder? Hur kommer det att se ut. För det börjar ju mindre bra  

Innan jag börjar med jobbet måste jag ju reka terrängen. Kika på hur rören ifrån elementet sitter, går dem ner i golvet eller går dem in i väggen?  

Böjer mig ner & självklart dammar jag pannan i den sylvassa kanten & fick ett fint jack, AJ! Det känns som att jag väntar ett litet tag med att lägga om golvet, eller äsch, jag lejer ut det istället, till nån som kan! För jag vill att det skall bli bra, för dåligt lagt golv, det kan jag göra själv.

...en dag eller två, det var jobbigare än jag trodde att uppleva resan igen.  

Bara tanken att veta vad som händer är lite smått jobbigt. Ni får hålla er till godo med några bilder istället, tack Mia för bilderna!

  Lotta m Qross hör figgen där ute i skogen   Mia m Puma som har full koll   Moi m Glimz som känner vittring på figgen   Passa dig, kom inte närmre   Finaste brorsan Garp vet exakt vad som händer   Finaset Ettan å Kat som hööör allt! Den däringa lilla surikatetten är så duktig!