...here I come  Kan ni fatta, jag är framme! Lyckan är total   

-Taaaaxiiii.... Please take us to Grand Hyatt hotell in Nusa Dua   Chauffören visslar till & trampar sedan på gasen, swosch. Nu börjar vi faktiskt närma oss målet, härligt.

Helt plötsligt är vi Där med stort D, fatta sanningen FRAMME! 

Å vilken entré dem hade, så läcker, jag häpnade av allt vackert!     Checkar in & jag får nyckeln till hotellrummet (incheckningen är också en story, men den ooorkar jag inte ta, om ni förstår vad jag menar). Kommen in i drömmarnas land & känner att nu måste jag sova, jag orkar inte en minut till   En liiiten stund bara, innan det är dax att gå till Amfiteatern kl 19:00. När jag skall gå & lägga mig, ser att det ligger ett brev på sängen. Vad i hela friden är detta?! FBI??!! Nä nu jäklar får det vara nog, jag pallar inte mer skit, låt mig va!

Början på brevet var oerhört trovärdigt, hade dem som utövade detta Practical Joke, fortsatt i samma seriösa stil hela vägen igenom, då hade jag gått på det, klockrent. Det var tur att dem spårade ur, jag hade garanterat hamnat på hospitalet annars  Färdig vilad & är nu på väg till Amfiteatern, då jag helt plötsligt hör någon ropa mitt namn -Niiiiiiiiiiinaaaaaaaa!! Fan fan jag hade ju tänkt smyga in på amfiteatern så att inte någon skulle se mig & börja ställa några konstiga frågor -Hej Cissi   

-Ååååå Nina hur mår du? Vi har varit såååå oroliga! Alla har frågat efter dig å när du inte kom upp på podiet på invigningen förklarade jag att du låg på hotellrummet med migrän, vet ju att du brukar ha det, din stackare.

YES hon vet inget. -Jag mår lite bättre nu, storljög jag  Ingen visst nåt, i såna här lägen ser jag verkligen livet ifrån den ljusa sidan, jag klarade mig! Sällskapade med Cissi ner till Amfiteatern & jag sa att jag ville sitta lite för mig själv ifall att jag var tvungen att gå hem igen, hon förstod (hon vet allt idag).     

Blir kungligt road, men jag orkar inte hålla mina ögon öppna, jag måste tillbaka till hotellet, NU! Går o går o går o går.....jag har gått vilse. Hittar helt enkelt inte tillbaka, buuuuääääääää    Kommer inte ihåg hur länge jag irrade runt, det var länge å det var sent, men jag kom tillrätta, trött utsliten å inte riktigt lika tuff längre.....